måndag 12 mars 2012

... alltid dalkulla!



Har man bott på samma ställe i stort sett hela sitt liv så är det där rötterna finns kvar. Det märks här hemma. Utan att jag är medveten om det ser jag spår överallt. Gamla flaskor som innehållit Falu ättika till exempel.


Och så alla dalahästarna.


Visserligen är de flesta av modernare snitt. Och försedda med snören.... som jag är så svag för. Men det finns riktigt gamla också.


Nu har jag levt här i den lilla byn utanför Lindesberg i snart 9 år. Då följde jag mitt hjärta och tog ett kliv över gärdesgården till okända marker. Och nu är det här hemma för mig.


Men... en gång dalkulla, alltid dalkulla!

19 kommentarer:

Vitt hus med svarta knutar sa...

Så är det kanske...jag såg dagens ljus på en plats, gjorde i vuxen ålder några utsvävningar, men närmar mig hemtrakterna mer och mer, kanske blir det pensionärshemmet på platsen där jag tog mina första steg som blir den plats där jag tar mina sista...

Önskar dig en fin dag!
Kram,
Regina

Miruschka sa...

Som ung sa jag att jag ALDRIG I LIVET skulle bo i det lilla samhälle där jag växte upp.
Flyttade till lite större städer, men mötte kärleken (som är från min hemort) och flyttade "hem" igen. Så var det med det;)

Dalarna är ju SÅ vackert, har tillbringat många somrar där vid Siljan!

Hoppas du får en fin start på veckan:)
Kram♥

STENLYCKA sa...

Förstår att du älskar Dalarna, det är så vackert landskap. Och jag skulle gärna varit Dalkulla!
Hästarna var så fina har några stycken som jag målat vita men har också några riktigt gamla som jag ärvt och de får vara som de är.
Tack snälla för brevet om Clivian, nu vet jag hur jag skall göra eller inte göra.
Ha en fin start på den nya veckan!
Kram Raina

lisashus sa...

Så vackert du illustrerar ditt ursprung och jag har förstått att kommer man från Dalarna är det speciellt - så mycket kultur och så mycket nedärvt när det gäller mycket!
Har själv varit dirigent för en Dalakör i Sthlm, med både dalamusik och granna dräkter!
Men det är väl så att rötterna blir nog tydligare ju äldre man blir...? Jag talar för mej :)!

Vilka vackra bilder och så fina hästarna är både de nya och de gamla - själv har jag en vacker grå från Rättvik - där är de visst annorlunda..?
Ha en härlig vecka!
Kram
Lisa

Ezter sa...

Jag är född skånska, flyttade som 29åring till Halland och för två år sedan till Småland. Trots att jag snart levt halva mitt liv utanför Skåne, så är jag skåning helt igenom! Ska bo där igen, det bara måste bli så! Vi tillbringar sommarhalvårets helger och ledigheter på Österlen, så jag får en viss dos :)

RackarTuss sa...

Hej hej!

Det finns Dalarna påbrå även här ;)

Snäckskalsdalen. sa...

Jag tycker det är fint när man är förtjust i sin hemort och vi har ju så många fina i vårt land. Första gången jag var i Dalarna på sommartid ville jag flytta dit bums.
Men är man västkustbo från början så verkar det som om man gärna vill vara kvar här också.....
Fast ofta vill jag iväg och titta och se andra platser men bo vill jag nog trots allt här, det känns bra!
Kramar

p.s. tror du inte att solen precis tittar fram nu - olala så härligt! d.s.

dianasdrommar sa...

Älskar detaljer.En av mina bästa vänner är dalkulla :) kram/Diana

Britt sa...

Härligt tycker jag. Dalarna är ju såå vackert. Jag pluggade i Leksand för några år sedan och njöt av miljön vi vistades i.

Roligt att se din förkärlek för snören, du såg ju i min korg att jag också är lite svag på den fronten...;-)

Ha det gott, min vän.

Kramar och kärlek
britt

Linda sa...

Jag tror att man allt som oftast vill tillbaka till sina rötter. Har bott i Skåne i hela mitt liv, förutom när jag några år bodde utanför Stockholm då jag träffat mannen i mitt liv. Efter några år vill jag tillbaka 'hem' och han fick följa med :-)
Dalahästar är så fina, både gamla och nya men nog tycker jag att det är något mer speciellt med de äldre.
Ha en skön måndag.
Kram Linda

Eleonora sa...

Så tror jag även att min lilla mamma kände det - rumpkulla från Folkärna, men som i början av tonåren fick flytta med sin mor o far till Stockholm. Några minnen fanns kvar i hemmet efter den tiden - en smörkärna och en trästop - från Leksant år 1920-tal tror jag. Dessa har sonen i Falun nu fått. Jag tyckte nog dom hem bättre hos honom.

Hoppas du får en fin vecka! Kram

Felix sa...

Så många fina dalahästar du har! Här finns det också några hästar av både mordernt och traditionellt snitt.

Själv är jag av födsel och ohejdad vana närking... ;-)

Vårhälsningar
Elisabet

Oretuscherat sa...

Min blogg hjälper andra till att tycka om sig själva mer =)

Villa Ryttarängen sa...

Jag som har rötterna i Skåne och bor i Uppland och älskar Dalarna faktiskt. Vi har tillbringat mycket tid och semestrat där. Kanske beror det på att vi förlovade oss i Orsa och det är ju alltid trevligt tror jag. Jag har några goa dalahästar jag med. Kram Pia

Elzie sa...

Så fina dom dalahästarna är. Var får du tag i dom? Här finns det några dalahästar, en modell mini och en i någon mellanstorlek. Men alldeles för färgstarka för min smak - egentligen, haha. Men jag älskar ju Dalarna jag också så något minne måste man ha därifrån.
Hoppas du har en fin kväll.
Kram Elzie

Glädjekällans Trädgårdsblogg sa...

Ränderna går aldrig ur, sägs det :-))
Ha det gott
Birgitta

Fru C sa...

Vilka gulliga hästar du omger dig med, och gulliga flaskor. Rötter är viktiga....för allt som lever.

Låt oss heja på våren så vi slipper några bakslag nu....

Kram//

Högagärde sa...

Det är roligt med rötter och så viktigt. Ett hem blir ju så mycket mer personligt om man lyckas knyta ihop det förgångna med nutiden.

thejeanettishway sa...

gud så vackert hem du har :)
jag är hemma här i dalsland nu sedan 23 år men längtan tillbaka till göteborg finns där.
blir flytt dit om drygt åtta år när liten ska börja gymnasiet.
känns vettigt.
så får flickorna gå ut grundskolan här och stora dottern får gå estet i mellerud som hon drömmer om.
tror det blir bra.
kram//