måndag 30 januari 2012

Ett förebud...

Några syrenkvistar i en konserveringsburk har fått gröna blad. Precis vad man behöver såhär i slutet av januari... ett förebud om vår. 


Lilla byrån har jag visat åtskilliga gånger... en av mina favoriter.


Liksom tavlan med skalbaggen som kikar fram bakom grenarna. En vinst från rara Lisa, Lisas Hus. Hon målar så fina akvareller, se själv här!


Jag tror att den här dagen blir solig och grann. En längre hundpromenad kanske? Sol på näsan behöver jag idag, gårdagen var en tung dag. Inte ofta jag har såna dar... men det händer. Så nu kan det bara bli bättre!

Hoppas er måndag också blir fin! Och tack, för alla grattishälsningar... jag är så stolt!

lördag 28 januari 2012

Minus tre!

Lördag morgon. Det har nu gått en månad sen invägningen.

Måttband är lika bra riktsnöre som våg

Varje lördagsmorgon har jag ställt mig på vågen, så jag har ju sett att den rört sig åt rätt håll. Och vet ni? Idag har jag gått ner TRE kilo! Ett och ett halvt vetemjölspaket! Så nöjd jag är!!

Det känns mer seriöst att bokföra både vikt och mått varje lördag 

Jag mätte min midja också. Fyra centimeter av mig har försvunnit! Och ändå har jag ätit samma mat som tidigare... fast mindre portioner. Och förstås slopat kaffebrödet och allt godis. Utom till helgen. Så ikväll njuter jag av en bit Lingonberry, mörk choklad med lingonsmak, mmmm...


Nu tror jag ju inte att jag går ner lika mycket varje månad... det brukar gå snabbast i början. Men jag har bestämt att det här ska vara bestående. Så... det får ta den tid det tar!

Hoppas, hoppas, alla Smörblommor, att det går bra för er också! Kan jag, så kan ni! Och än är det lååångt kvar till smörblomningen.

Glad helg!

torsdag 26 januari 2012

Älskade pärla

Inte direkt påträngande... men ack, så ljuv! Doften från blyga Pärlhyacinter, en av de godaste jag vet.


För mig doftar den som den färg den bär... ljusblått. Och vår!


Stick in näsan i en pärla och känn! Visst är den härlig?

Ser ni stenarna på brickan? De är plockade på Kreta. Och igår beställde vi vår årliga septemberresa, närmare bestämt till den lilla pittoreska byn Georgioupoli på Kreta. En pärla vid Medelhavets strand som vi ständigt återvänder till.

Idag blir det städning efter hundarnas tallkottemassaker igår. Tre kottar lågt placerade blev väldigt roliga leksaker... ett tag! Nu ligger det kottefragment överallt i hela huset!

Ha en fin dag och glöm inte att nosa på en pärla!

måndag 23 januari 2012

Tack, tack, tack!



Tack!
Så gulliga ni är, jag blir alldeles rörd och varm i hjärtat över alla rara kommentarer om min butik! Jag vet ju hur många som bär på drömmar men som inte vågar ta steget. Men inte vill vi sitta på hemmet och ångra något vi inte vågat? Nej, om det rent praktiskt är möjligt... ta chansen medan du kan!

Om några månader kan vi plocka vår smörblommebukett!


Smörblommeprojektet går framåt och snart har det gått en månad sen min invägning. Och tänk, vikten kryper neråt!

Inte mycket jag ändrat på egentligen. Hundpromenaderna varje dag är ungefär desamma. Jag äter all mat fast i mindre portioner, tar inte om, inget kaffebröd i veckorna... jag vill att det ska funka långsiktigt och av erfarenhet vet jag att det inte får vara alltför annorlunda än tidigare. Mycket frukt och grönt har jag alltid ätit så det är inget nytt. Nytt är däremot råkost varje dag, lite råriven vitkål, som den är... eller blandad med äpple, morot eller lite pressad apelsin. Hörde nånstans att just vitkål sänker blodsockret rejält och att det är rena hälsobomben. Och så är det ju såå gott!!

Här är min smörblommeäng!

Fler awarder har jag också förärats, jag blir så hedrad och glad! Tack till gosiga Tiger, med Tigers tassemarker och hans matte Elisabeth, och till rara Eleonora med Lily of the Valley!


Ännu en gång så skickar jag med glädje awarden vidare till alla duktiga Smörblommor över hela landet! Uppmuntran behöver alla, för ibland känns det tungt och man gör övertramp. Men ta nya tag... varje dag är en möjlighet till förändring! Så varsågod, awarden är er!

I helgen har jag haft besök av mina flickor med familjer. Så roligt att så många kan komma samtidigt och vi får en dag tillsammans! De små barnbarnen växer så det knakar och är så gulliga! Och de stora, nästan vuxna nu, tack, för att ni ännu vill följa med till mormor!

En ny skön vecka önskar jag er, särskilt alla med Smörblommor i sikte!

fredag 20 januari 2012

Farbror Claes... berättelsen om att förverkliga en dröm

Om ni orkar med ett långt inlägg så ska jag berätta historien om Farbror Claes. Det handlar främst om en dröm som jag vågade förverkliga. 

Det här är historien om Farbror Claes.


Butiksskylt med fladdrande band

Mitt arbete som grafisk formgivare, ad, på reklambyrån var roligt, givande och... jättestressigt! Jag var ganska mätt och började på allvar fundera på att göra något annat i mitt liv. Det här var i mitten av nittiotalet och jag hade jobbat länge med reklam och marknadsföring. Men tidigare i livet hade jag också arbetat med annat så erfarenhet av butiksarbete, i sportaffär, i parfymeri, på H&M och som… pälsförsäljare, det hade jag!  

Eftersom jag i stort sett alltid sett möjligheterna för möbler och saker som andra av någon anledning ratat, så visste jag att med enkla medel kunde man förvandla, lyfta och ge dem ny själ. Jag hade sen länge närt en dröm om att öppna en liten begagnatbutik, främst med gamla möbler till försäljning... men också annat roligt.

Efter att ha besökt massor av auktioner (loppisar fanns sparsamt för 15 år sen) och ropat in mängder av roliga gamla möbler, till slut ett helt skyddsrum fullt, så började jag leta lämplig butikslokal i centrala Falun. När jag hittade en, egentligen för stor men med starkt reducerad hyra, så bestämde jag mig. Jag skulle förverkliga min dröm och öppna Farbror Claes. Namnet hade jag klart sen länge. Det kom från mors farbror, från vilken mor ärvt en massa roliga möbler, och han hette Claes. Nu var det inte hans möbler jag skulle sälja utan mina egna fynd, ibland bara uppsnyggade, ibland målade och, hör och häpna, det fanns gånger jag använde slippapper för att ge dem det rätta utseendet!


Tags som veks och hängdes på alla möbler

All marknadsföring skötte jag såklart själv... logotyp, annonser, tags, brev- och korrespondenskort, butiksskylt…


Myrorna hörde till historien bakom farbror Claes enkla liv

Det var en sån rolig tid. Mycket jobb innan öppningen som jag aviserat genom en liten kampanj i lokaltidningen med småannonser som frågade Vem är Farbror Claes? och  Snart öppnar Farbror Claes! Jag ville skapa nyfikenhet. Butikens skyltfönster var täckta med gråpapper med texten Här öppnar snart Farbror Claes! och jag skar ut ett titthål i form av ett pyttehjärta där man kunde kika in med ett öga och se när jag höll på att fixa lokalerna inför öppningen.


Rökbord från 40-talet.
Alla bilder är avfotade ur album och därför oskarpa

Och när jag öppnade butiken efter en månad var det kö utanför och jag sålde så mycket första veckan att mitt hopsamlade skyddsrumslager krympte med rasande fart! Med facit i hand var jag alldeles för billig. Men oj, så roligt det var! Alla dessa trevliga människor som besökte Farbror Claes och satt ner en stund i lugn och ro med en kopp kaffe och en av mors hembakta nötkrokar. Jodå, jag bjöd på detta och serverade kaffet i gamla tunna Hackeforskoppar… och man behövde inte handla! Jag ville skapa en gemytlig miljö… och gissa om det blev det!


Hyllan som blev modell för min storsäljare. Kolla in skolplanschen och renhornet... redan då!

Jag hade haft hjälp med delar av inredningen av en snickare. De långa hyllor han skulle sätta upp fick hål i framkanten för de nio ljushållarna från lådan med morfars kvarlämnade svarvade ljusstakedelar. På den hyllan brann alltid de nio ljusen. Snart frågade kunderna om inte de hyllorna också var till salu? Till slut bestämde jag att ta upp beställning och anlitade en lokal snickare som började tillverka Farbror Claeshyllor. Och många hyllor sålde jag!


Ett av många gamla själfulla bord

Nu började en ständig jakt på begagnade möbler och andra roliga saker! Jag for runt som en galning på auktioner varje helg. Annonserna om att jag köpte upp möbler gav en del. Jag klädde om, målade, skurade, lagade... Byggde miljöer i butiken, använde mig av färska och torkade blommor, stenar, rönnbär, kottar...


Foto på och historien om farbror Claes och hans liv

Efter ett tag anställde jag min äldsta dotter på halvtid för hjälp i butiken och med bokföring. Tillsammans bar, lyfte, släpade, hämtade, drog vi… Att ryggarna höll är en gåta! Och jag blev duktig på att backa med släp överallt!


Gammal kista som bord... redan då!

Efter ett års ständigt jobbande orkade vi inte längre. Det blev ett naturligt beslut när hyran för butikslokalen skulle höjas till sitt ursprungliga pris och dottern skulle påbörja sin sjuksköterskeutbildning. Med vemod sålde jag ut allt som fanns kvar, även butiksskylt och all inredning. Och butikens långa Farbror Claeshylla såldes… men den korta, den behöll jag själv.


Min egen Farbror Claeshylla i köket

Rik blev jag inte men det gick runt och den här tiden var den absolut roligaste och mest givande i hela mitt liv. Alldeles underbart hade det varit och tänk, vilken tur att jag förverkligade min Farbror Claesdröm, även om den bara blev ett år gammal! Fast en sak ångrar jag. Varför tog jag inte fler bilder? På skyltfönstren med de långa rönnbärshängena, på stången ovanför butiksdisken, full med torkade gula smörblommebuketter, på alla de andra roliga sakerna... Men det här var långt före digitalkamerans tid och inte var det vanligt att man fotade sitt eget.

Behöver jag säga att jag var nöjd när jag återgick till mitt gamla arbete på reklambyrån igen? Proppfull med minnen och stärkt i själen. Och lycklig på alla sätt!

Så förverkliga dina drömmar, tag chansen, våga och tro på dig själv! 

tisdag 17 januari 2012

Detaljer

En mulen och vädertråkig tisdag i januari visar jag några detaljer från köket. Lite dammiga... precis som livet självt en sån här dag. 


Knaggen till högskåpet.


Vredet till vattencicternen vid vedspisen.


Brödstångskroken i taket.


Kopparkrukan i hörnet.


Och ljushållaren till den kära farbror Claes-hyllan. Farbror Claes? undrar ni...

Det ska jag berätta om i nästa inlägg. Det handlar främst om en dröm som jag förverkligade...

Ha det gott, alla! I morgon lyser säkert solen igen!

söndag 15 januari 2012

Solstrimmor... och ett tips!

Igår sken solen in i köket. Det såg ut som en vårdag ute. Tills man klev ut genom dörren! Isvindar...
.

På knoppbrädan samsas mina torkade chilifrukter med några gamla tycker-om-saker.


Ett dekorativt sätt att förvara och enkelt att använda... bara att dra av och hacka ner i grytan. Men pass upp... Bara för att de torkat har de inte förlorat sin hetta!


Ser ni solstimmorna? Tänk vilken härlig tid vi går tillmötes!

Tänkte ge ett tips till er som nu av bloggers tilltag inte kan läsa sina fådda kommentarer. Jag har, under alla mina bloggår, fått samtliga kommentarer till min mejl. Så här kan du göra...

Gå in på Inställningar... välj Kommentarer. Längst ner finns en ruta E-post för meddelande om kommentarer. Fyll i den med din e-postadress. Glöm inte att spara! Sen får du alla kommentarer i samma sekund de skickas och behöver inte gå in på bloggen alls.

Härlig söndag och tack för alla kommentarer jag får... ni är så gulliga!

fredag 13 januari 2012

Skriverier


Det här är min plats. Här sitter jag när jag bloggar. Och när jag skriver.


Min stol och mitt bord kommer som så mycket annat från mormor. Bordsunderredet fanns i hennes kök på 20-talet. Hur skivan såg ut då vet jag inte. Stolen är en av hennes två sängkammarstolar.


Jag kan inte låta bli dem, kvistarna. En päronkvist blir så dekorativ i en gammal ölflaska och ger en föraning om vår. Den kanske inte orkar blomma... men vad gör det?

Andades tidigare om jag hade vissa saker för mig. Jag är nämligen periodare. Alltså... jag skriver i perioder! Just nu fortsätter jag på biografin om mitt liv. Jag började skriva redan 2009 och kom ganska långt då. Sen har den legat nere till förmån för lite annat skriveri.

Nu har jag tagit tag i den igen. Den är bitvis jobbig för mig att skriva men jag tror att det är bra att bearbeta gamla händelser och sorger genom att skriva ner det man varit med om. Och kanske ge en förklaring till vissa handlanden. Både för sig själv och barnen... för det är mina döttrar som ska få den en dag... den kommer bara att finnas i tre exemplar.

Någon av er kanske kommer ihåg Café Trädgårdslyckan som jag skrivit tidigare? Fast den kan jag berätta mer om en annan gång.

Hoppas ni får en härlig helg!

Ps. Det verkar vara omöjligt att kommetera hos några av er, nåt fel är det... blogger är sig inte likt... fredag den 13:e?

tisdag 10 januari 2012

Farmors kaktus

Där julgranen stått har farmors kaktus fått återgå till sin ordinarie plats efter att ha varit förvisad till annat ställe under julen.


Jo, det är farmors kaktus... i rakt nedstigande led. Min farmor hann jag aldrig träffa. Hon gick bort två år innan jag föddes... ändå har jag hennes kaktus i mitt hem. Visserligen i skott på skott, men ändå... farmors.



Blommar gör den i november och ibland till påsk. Och då tänker jag på farmor.

Tack för awarden jag fått från Hem ljuva hem. Så rart!

Liebster är tyskt och betyder "käraste"

Som vanligt kan jag inte välja vem jag ska skicka den vidare till... Men varför inte till alla Smörblommor runt om i landet. Varsågoda käraste! Ni är värda all uppmuntran!

Kram till er alla!

Alla smörblommor hör upp! Ge inte upp... nu är det den värsta ge upp-tiden. Bit ihop, ta nya tag... det är alls inte för sent!

lördag 7 januari 2012

Tacksamma rankor...

Det är tacksamt att sätta rankor av murgröna i vas. De står mycket länge bara man byter vatten då och då.


Även där inte ljuset riktigt når fram kan de hålla flera månader. De här har stått här på hyllan länge, faktiskt kommer jag inte ens ihåg när jag klippte av dem från moderplantan. Ofta får de rötter men inte alltid.


Nu gör vi oss beredda för vardagen. Inga mer röda dagar så lång ögat ser! Och jag kan fortsätta med det som upptar mina tankar mest just nu. Då menar jag inte Smörblommeprojektet, nej, det fungerar bra just nu... Jag har också annat för mig. Kanske jag berättar en dag?

Ha det gott och kom ihåg... det är aldrig försent!

torsdag 5 januari 2012

Använd gärna smörblommebilden!

Många har frågat om det är okej att använda smörblommebilden på sin blogg som bevis för att de är med i Smörblommeprojektet. Såklart! Det är så roligt att det fått ett sånt gensvar och att så många hoppar på! Och än är det inte försent!

... varsågod, använd den här bilden. Länka gärna till projektsidan också!

Och som så många andra bloggare påpekar... ljuset är på väg tillbaka! Visst är det härligt? Det ger ju också extra energi till att orka ta tag i sin vikt och skapa förändring!!

Nu är julen utstädad här i huset och lika roligt som det är att plocka fram sakerna, lika skönt är det att plocka bort dem igen! Fast stakarna och stjärnan i fönstret får vara kvar över helgen.

Hoppas ni får en riktigt härlig trettonhelg, utan stormar och annat oväder!

måndag 2 januari 2012

Längtan...

Så fort nyårsdagarna är över börjar min längtan...


... efter tulpaner! Helst de ljust ljust rosa som nästan blir genomskinliga när de mognat. Fast mognat säger man ju inte om tulpaner!


Men jag tycker om dem, nästan ännu mer, när de hänger ner över kanten på vasen och är helt utslagna... nästan överblommade, bedagade skönheter!


Snart kan vi njuta igen... åh, vad jag längtar!

Otroligt roligt att så många, fler än 30, har anslutit sig till Smörblommeprojektet! Jag har fått frågor om jag kommer att ha någon deltagarlista här på min blogg... det kommer jag inte att ha. Deltagandet är helt privat och det är upp till var och en om man vill redovisa resultatet på sin egen blogg under resans gång. Däremot tänker jag komma med lite hejarop och peppning ibland. Och kanske oja mig lite när det går trögt... för det kommer det att göra emellanåt! Men då spottar vi i näven igen för varje dag är en ny dag! Så... nu alla Smörblommor, nu kör vi igång! Heja oss!! 

Vädret är så bedrövligt så det pratar vi inte om...  eller hur?