söndag 24 juli 2011

Du och jag Ernst!

Ett igenkännande leende spreds när jag i Ernsts sommarprogram såg den stora korgen han hämtade från Carl-Jans vind. Ni kollar väl på Sommar med Ernst i 4:an? Jag gillar Ernst och alla hans inspirerande idéer, några mer än andra. Som korgen han lade kuddar i.


Det står en likadan korg i vardagsrummet... kanske något mindre. Mormors korg, den hon hade sina fotoalbum i. När den blev målad vet jag inte för så länge jag minns har den varit turkos. Kanske jag visat den förut?


Men visst är den fin? Man ser att den varit gråmålad också.


Du och jag Ernst!

Det fruktansvärda som hänt i Norge är fortfarande ofattbart. Vem kan nånsin tro att man har rätt att ta andra människors liv? Ännu en gång visar verkligheten att vår tillvaro är skör och på en sekund kan förändras för alltid.

Krama dina kära och ta vara på ditt liv.

Många vill ha malvafrön... mejla mig så skickar jag när fröna mognat!

torsdag 21 juli 2011

Att leva i nuet

Så påtagligt som nu har det väl aldrig varit att leva i nuet. Att kunna lägga ledsamheter bakom sig och glädjas åt det vardagliga lilla livet.


Att kunna njuta av Malvan som i år är så grann.


Visst ser de nästan ut som Stockrosor? I alla fall nästan!

Jag är glad idag. För att jag börjat denna blogg och för all förståelse jag får från er. Utan er vore livet tommare! Jo, det är sant... ni betyder så mycket för mig.

Så var gör det att det ska regna ihållande idag? Inget alls. Tack för att ni finns.

Ett förtydligande bara. Jag raderade hela mitt bloggerkonto, därför går det inte att återskapa bloggen. Dessutom fattade jag inte att resultatet av mitt handlande skulle drabba allt när jag så duktigt klickade i alla rutorna i "jag-kan-själv-tempo"... Så gick det till.

tisdag 19 juli 2011

Hur gick det här till?

Välkommen till min alldeles nya blogg Vårt röda hus! Här kommer jag att precis som tidigare, blogga om livet kring huset och trädgården.

Men vad hände med Vårt lilla röda hus? Jo, tro det eller ej... jag skulle bara ta bort ett oönskat g-mailkonto... och vips, var hela bloggen borta! Panik, tårar och uppgivenhet. Som vi försökt att få den tillbaka... inget har gått. Suck! I över två år har jag bloggat och fått många trevliga vänner. Några har jag haft glädjen att träffa personligen! Hoppas, hoppas att jag kan fånga upp er alla igen...

Så nu börjar jag från början, ser det som ett nytt kapitel i livet och vägrar gräma mig. Ni vet... allt har sin tid!


Välkommen hem till mig igen... jag hoppas att du ska känna igen dig!