Solstrimmor... min nya blogg

Efter en tids tystnad och eftertanke är jag nu tillbaka med min nya blogg som jag döpt till Solstrimmor. Ett passande namn för även om jag tycker om när solen skiner från molnfri himmel så räcker det med några solstrimmor för att lysa upp min vardag.

Jag har förändrat min tillvaro rejält genom att lämna Vårt röda hus och mitt liv i byn utanför Lindesberg. Mycket kommer jag att sakna och längta efter men livet består ju ständigt av att välja, även smärtsamma och svåra val får man göra, och jag har valt att bryta upp och flytta till min hemstad och därmed närhet till barn och barnbarn. Jag väljer att se positivt på framtiden och att leta efter och se solstrimmorna i livet.

Välkommen till mitt nya hem!

Klicka här så kommer du dit.

Jag vill tacka alla fina vänner som läst och följt mig genom Vårt röda hus. Tack för alla kommentarer, mejl och brev. Ni har gjort min tillvaro så mycket mer glädjerik. Hoppas ni vill fortsätta följa mig och min vardag genom Solstrimmor!

Nu tar jag paus

Bor hos döttrarna i Falun en tid... kommer tillbaka i maj med min nya blogg. Hoppas vi ses då!

Kramar till alla mina bloggvänner!

Ledsen

Det är tungt att upptäcka att den man värderat högt inte är den man trodde. För mig är rättvisa viktigt... oavsett vad det än gäller. Jag blir så ledsen och inget kan jag göra. Men mest ledsen blir jag av att det är jag som förorsakat allt.

Tack för alla styrkekramar!

Väntan

Dagarna segar sig fram när man väntar. Vi går här och trampar och mår inget vidare någon av oss. Eftersom vi inte är ovänner så går det hyfsat men när en separation väl är bestämd så vill man ha ett snabbt avslut. Jag har inte inflytt förrän första maj och vägen dit känns oändlig.

I helgen som gått var jag hos döttrarna i Falun och fick då tillfälle att titta på min blivande lägenhet igen. Jag kommer inte ihåg så mycket från första gången så jag blev angenämt överraskad över att den såg ännu bättre ut än jag mindes! Så rymlig och ljus... solen strålade in genom fönstren och den kändes varm och inbjudande. Det är skönt att veta att man har goda möjligheter att trivas.

Jag är en usel bloggvän just nu... har inte riktigt orken att titta in till er. Men det blir bättring snart... när jag får mer ro. Jag tackar er för allt stöd jag får, jag känner värmen i kommentarerna. Tack från hjärtat!

Mellantid...

Det vi mest behöver efter denna långa rejäla vinter har vi fått. Vackra dagar med flera plusgrader... härligt! Takdropp och sol på hundpromenaden, fågelkvitter och dunsar av snö som faller från träden. En stund på trappen med näsan i solen.

Jag sorterar, åker till återvinningen med bilen fylld av bra-att-ha-saker, hamstrar banankartonger, packar och ställer på hög. Jag har god tid på mig, flytten går inte förrän 1 maj. Det är långt dit. Väldigt långt...

Har äntligen fått tag på en lägenhet. En lägenhet med balkong som jag nog tror kan bli trivsam. Den ligger i ett privatägt litet hyreshus, ganska centralt, bara fem minuters promenadväg till centrum. Utanför balkongen finns en liten park och området är lugnt. Men ändå blir det stor omställning, jag har bott här vid vägs ände i tio år. Men valet är mitt eget och det kommer att bli bra. Ändå är det tungt att lämna allt.

Jag är så tacksam för alla kommentarer och mejl jag får! Ni stöttar, tröstar och lyfter mig och framför allt, ni förstår... Tack för all empati och alla kramar... ni är underbara!

Förändring

Jag lever i ett kaos nu. Mycket har hänt på kort tid. Och ändå har det pågått länge.

Ibland blir drömmar och förhoppningar tillintetgjorda. Kanske har tiden runnit ut? Livet har än en gång valt annan riktning... nej, det är jag själv som väljer att gå en annan väg. Men beslutet har varit ångestfyllt och svårt.

Jag kommer att flytta från vårt röda hus. Från trädgård och glädjehus. Från Gubbe och hundar. Nisse och jag flyttar hem till Falun. Min längtan till barn och barnbarn, till släkt och vänner, till det mångfaldiga kulturella utbud som jag saknat här, till allt det som finns i min barndoms stad, är stark. Här har jag nu bott i 10 år och vi har byggt upp ett fint liv tillsammans men min längtan tillbaka har bara blivit större med åren. Jag tänker inte fördjupa mig i förklaringar, privatlivet är bara mitt eget.

Eftersom min blogg betyder mycket för mig så kommer jag fortsätta, så småningom med en ny blogg men ännu fortsätter jag i Vårt röda hus. Kanske inte med lika många inlägg och kanske inte med så många besök hos er... men jag fortsätter.

Det är svårt att lämna allt. Och det är svårt att veta att man gör många ledsna. Därför är det tungt nu. Men ändå ser jag ljust på framtiden och önskar bara att alla gjorde det.

Tack för de uppmuntrande ord jag fått. Det är gott att ha vänner.

En liten paus

Känner att jag behöver ta en paus. Ibland tar livet nya vägar. Kommer snart tillbaka med nya krafter. Ha det så gott mina vänner.

Kramar till er alla!

Kli i fingrarna...

Oj, om jag hade planteringsjord hemma!

Då skulle jag plantera om pelargonerna som står i lillstugan och vilar sig. Det här vildpelargonskottet har fått bo i köksfönstret och det har börjat växa.

Nu har jag ingen lust att vänta längre, nu är det kli i omplanteringsfingrarna! Oj, om jag bara hade tillräckligt mycket jord hemma...

Jag har haft så fina dagar i Falun, blivit så omhändertagen och fått mycket mer ork att gå vidare i det just nu nysnöade vintervita. Det gäller att gilla läget... Ha det bra och tack för alla goa hälsningar!

En liten gnutta vår

Nu har vi kommit in i februari... äntligen! Och äntligen fick jag tag i lite blåbärsris utan att sjunka alltför djupt ner i snön. Liten gnutta vår, eller hur?

Tack för alla goda råd vi fått om Nisse, de flesta har vi provat tidigare utan synbart resultat... just nu testar vi att ge honom en liten del av hans matranson sent på kvällen. Åh, om det ville lösa sig!

Nu packar jag väskan och åker till Falun några dagar. Jag behöver en dos släkt och vänner känner jag. Den här vintern har varit jobbig och nästan sugit musten ur mig. Kanske kommer februari bli en fin och solig början-på-våren-månad?

Allt gott till er!

Lilla Nisses problem är våra

 Lilla Nisse ska troligen opereras igen. Fastän det knappt gått ett år sen sist.

Som tur är har han inte ont (än) men när han kissar kommer det blod. Vid ultraljud upptäcktes tre nya urinstenar. Förra året opererades två bort. Urinstenar på hundar är inte vanligt och behandlas helt annorlunda än på katter. Nisse har stenar som består av kalciumoxalatkristaller. De bildas om urinen innehåller för höga koncentrationer av kalcium och oxalat. Yorkshireterrier är en av raserna som har en ökad genetisk tendens att drabbas. Förmodligen kommer kristallerna att fortsätta växa... så ni förstår alternativet...

Något som kanske kan minska risken att drabbas igen är specialkost. Något annat sätt finns inte. Som om inte detta varit nog har han haft problem med magen sen några år och kräks ofta, mest nattetid.

Är det någon som har erfarenhet av problemen?

Isa och Siri är i alla fall friskare. Det är vi så tacksamma för!

Sköt om er och hoppas ni får en fin vecka.