Dagarna segar sig fram när man väntar. Vi går här och trampar och mår inget vidare någon av oss. Eftersom vi inte är ovänner så går det hyfsat men när en separation väl är bestämd så vill man ha ett snabbt avslut. Jag har inte inflytt förrän första maj och vägen dit känns oändlig.
I helgen som gått var jag hos döttrarna i Falun och fick då tillfälle att titta på min blivande lägenhet igen. Jag kommer inte ihåg så mycket från första gången så jag blev angenämt överraskad över att den såg ännu bättre ut än jag mindes! Så rymlig och ljus... solen strålade in genom fönstren och den kändes varm och inbjudande. Det är skönt att veta att man har goda möjligheter att trivas.
Jag är en usel bloggvän just nu... har inte riktigt orken att titta in till er. Men det blir bättring snart... när jag får mer ro. Jag tackar er för allt stöd jag får, jag känner värmen i kommentarerna. Tack från hjärtat!